Amat levin föräldrar /\ Slumpens barn är fulla av situationer om den specifika rasism som drabbar svarta människor.
Klasskamrat
Till exempel första dagen på Östra Reals gymnastiksal när en ny klasskamrat plötsligt frågar: “Du, är det okej om jag kallar dig N***jätten?”
Kungens
Eller när Levin får jobb som säljare på en teknikbutik i Kungens kurva och chefen innan de skiljs åt, tillägger: “Josåatteh, innan du börjar kan du bara klippa dig också, så kör vi senare.”
Men boken är också så mycket mer. Det är en personlig och berörande berättelse om att lära känna landet, kulturen och människorna som man har sina rötter i, men saknar kunskap om.
Hur man reparerar banden med den frånvarande fadern som skulle vara en källa till visdom och vägledning men som aldrig riktigt var närvarande.
Maliriket, slavhandeln, brittisk kolonialism, Yahya Jammehs styre utan gränser och sist men inte minst Sveriges mångåriga relation med Gambia är alla en del av landets rika historia (boken har undertiteln “Den osannolika våningen när Sverige mötte den Gambia”).
Jag njöt av att följa Levin på hans strävan att förstå hans arv, som fick ny betydelse när hans flickvän fick reda på att hon väntade. Hans förnedring bör inte överföras till hans barn, som kommer att känna som om de saknar en del av sin egen identitet när de växer upp.
Det är första gången sedan han var ett litet barn som vi får följa med honom på en revolutionerande resa till Gambia. Även om jag aldrig har varit i Afrika söder om Sahara, känns det som om jag har varit där genom bokens välarbetade resa: fattigdom, men också vänlighet och medkänsla.
Genom hela boken genomför Levin intervjuer och tecknar porträtt av svenska gambiska medborgare för att få en bättre förståelse för de människor och kulturer som har vuxit fram som ett resultat av Sveriges mångåriga associering med Gambia.
Detta ger honom ett försprång gentemot andra kritiker av identitetspolitik, som ibland kan vara egocentrisk och fyrkantig. På så sätt blir boken tredimensionell snarare än endimensionell.
Som helhet är det en opretentiös men ändå välgjord bok. Det är Levins uppfattning att han är privilegierad för att han är ljushy, för att han bor i ett av världens rikaste länder.
för att han är född i Sverige, för att han gick på universitetet i USA. Gambia är både hans afrikanske bror och hans välbärgade europeiska förfader på samma gång.
På ett effektivt sätt är de många distinkta rösterna, både personliga och politiska, sammanflätade.Trots att den är ihopknuten håller säcken fortfarande inte.
För första gången måste far och son komma över sina känslor i en känslig situation. Vad var orsaken till att pappan försummade sitt barn? Varför berättade han inte om den gambiska kulturen?
