Fri. Oct 7th, 2022

Ing Marie Wieselgren Familj /\ Ing-Marie Birgitta Wieselgren föddes i Motala församling i Östergötlands län och dog i Visby den 6 juli 2022.

Hon var svensk psykiater och nationell samordnare för psykiatrifrågor i Sveriges Kommuner och Regioner. Hon var även överläkare vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Wieselgren dog efter att ha blivit knivskuren på Donners plats i Visby under Almedalsveckan 2022. Händelsen stämplades som ett möjligt terrordåd.

Ing-Marie Wieselgrens närmaste familj, inklusive hennes barn och man, lade upp ett meddelande och en bild på ett hav av blommor på sin Facebooksida.

“Tack så mycket till människorna, polisen och ambulanspersonalen som kom snabbt för att hjälpa min mamma.

Vi är glada att vi hade en lång midsommar med henne och att vi vet att hon gjorde det hon älskade och jobbade hårt för det till slutet.

Hon uppskattade Almedalens öppna forum, att vara tillgänglig och att arbeta tillsammans för att lösa problem.

Alla kommentarer och hälsningar om hur hon har hjälpt både individer och samhället att värma våra hjärtan. Du kommer att fortsätta hennes målmedvetna och hoppfulla tro på att vi alla kan göra saker bättre om vi arbetar tillsammans.”

Aftonbladet har pratat med familjen, och de gav sitt tillstånd till att hälsningen skulle publiceras.

I torsdags sa den misstänktes advokat att mannen erkänner att han dödat Ing-Marie Wieselgren.

Kammaråklagare Petra Gotell, som leder förundersökningen, säger att hon ska ha varit måltavla för brottet. Petra Gotell säger att det är troligt att attacken skett på grund av Ing-Maries Wieselgrens arbete med psykisk hälsa.

Ing-Marie Wieselgren var i Almedalen för att delta i seminarier och andra evenemang. Hon var på väg för att leda en diskussion på onsdagseftermiddagen.

Då, hemma hos Donners, attackerade en 32-årig man med en kniv henne. De tog henne till sjukhus, men hennes skador var för allvarliga.

Nu har Ing-Marie Wieselgrens familj lagt upp ett sista meddelande på sin Facebooksida och delat ett foto på blommorna som fanns kvar på platsen. I inlägget skriver Ing-närmaste Maries familjemedlemmar, inklusive hennes barn och man:

“Tack så mycket till människorna, polisen och ambulanspersonalen som kom snabbt för att hjälpa min mamma.

Vi är glada att vi hade en lång midsommar med henne och att vi vet att hon gjorde det hon älskade och jobbade hårt för det till slutet. Hon uppskattade Almedalens öppna forum, att vara tillgänglig och att arbeta tillsammans för att lösa problem.

Alla kommentarer och hälsningar om hur hon har hjälpt både individer och samhället att värma våra hjärtan.

Du kommer att fortsätta hennes målmedvetna och hoppfulla tro på att vi alla kan göra saker bättre om vi arbetar tillsammans.”

Under pandemin har det blivit ännu viktigare att veta vilka våra patienter är och vilka som löper en högre risk om de inte vårdas.

Många får inte behandling för att de inte vill bli sjuka, så vi måste veta hur vi ska hitta dem. Ing-Marie Wieselgren säger att behovet av noggrannhet och planering växer.

När sjukdomsspridningen blev värre i Sverige var det färre som sökte sig till psykakuten. Statistik från Socialstyrelsen visar att det från mitten av mars till slutet av april var cirka 20 % nedgång jämfört med samma tid förra året.

Ing-Marie Wieselgren betonar att risken för fler psykisk ohälsa på grund av Coronakrisen gäller både nuvarande patienter och nya grupper.

Hon berättar att när många behandlingsinsatser lades på is och rehabiliteringen inte gick som den skulle, oroade vi oss för att sjukdomen skulle bli värre för personer som redan träffar en psykiater.

Människor som tidigare höll sin psykiska hälsa i schack genom att gå till jobbet är också i riskzonen.

När de istället stannade hemma har deras liv inte längre samma rutiner och struktur. Då riskerar de att göra saker som att dricka mer än de borde eller att inte komma ut och röra sig tillräckligt mycket.

Människors psykiska hälsa påverkas också av att de oroar sig för anhöriga i högriskgrupper och i många fall inte har kunnat säga hejdå till sina gamla föräldrar på vanligt sätt.

– Hur känns sorgen när man inte kan vara där? Dog din mamma eller pappa flämtande av att vara ensam

? Andra har varit sjuka och vet hur svårt det kan vara att andas. Vad händer med hjärnan när någon är på intensivvård och nära att dö? Ing-Marie Wieselgren säger att det här får oss att tro att antalet personer med PTSD kommer att öka.

Pandemin har förändrat den psykiatriska vården i stort, men den har också gett plats för digitala lösningar. Psykiatrin fick snabbt ändra sitt synsätt och skaffa ny teknik.

– Digitaliseringen gjorde ett lika stort steg på två veckor som två år tidigare. Man har pratat om digitala möten tidigare, men det har inte hänt förrän nu.

När både patienter och personal behövde undvika att bli sjuka gjorde kreativa lösningar livet enklare. Öppenvårdspsykiatrin har till exempel hittat nya sätt att lämna medicin genom fönster och balkonger. Många tar emot

tionister har gjort listor med patienternas telefonnummer så att de kan ringa dem regelbundet.

Under pandemin har det blivit ännu viktigare att veta vilka våra patienter är och vilka som löper en högre risk om de inte vårdas. Många får inte behandling för att de inte vill bli sjuka, så vi måste veta hur vi ska hitta dem. Ing-Marie Wieselgren säger att behovet av noggrannhet och planering växer.

.När sjukdomsspridningen blev värre i Sverige var det färre som sökte sig till psykakuten. Statistik från Socialstyrelsen visar att det från mitten av mars till slutet av april var cirka 20 % nedgång jämfört med samma tid förra året.

Ing-Marie Wieselgren betonar att risken för fler psykisk ohälsa på grund av Coronakrisen gäller både nuvarande patienter och nya grupper.

Hon berättar att när många behandlingsinsatser lades på is och rehabiliteringen inte gick som den skulle, oroade vi oss för att sjukdomen skulle bli värre för personer som redan träffar en psykiater.

Människor som tidigare höll sin psykiska hälsa i schack genom att gå till jobbet är också i riskzonen.

Igår fick vi det hemska beskedet att Ing-Marie Wieselgren blivit våldsamt tagen ifrån oss i Visby under Almedalsveckan.

Vi har förlorat en person som var väldigt stark och beslutsam. Mina tankar går nu till Ing-Marie Wieselgrens familj och vänner.

För några år sedan, när jag var i Almedalen, såg jag ofta Ing-Marie på olika seminarier, och vi pratade ibland mellan föreläsningarna.

Vid ett tillfälle sa jag att alla promenader fram och tillbaka på Visbys kullerstensgator gjorde ont i fötterna.

Då sa hon att hon hade en Almedalscykel att avsluta mellan lektionerna, eftersom hon var bra på att sköta sin tid och hade mycket på gång. Det är vad jag minns om henne.

Vid ett av dessa tillfällen sa jag till Ing-Marie att samhället inte gör tillräckligt för att hjälpa människor som har överlevt självmord.

Hon lyssnade noga och sedan påbörjades arbetet med Kraftsamlingens självmordsförebyggande delarena.

Där har vi haft många bra möten och arbetet har verkligen gett resultat med nya sätt att ta kontakt och dela information och kunskap.

Det har varit många möten på skärmen, även korta, effektiva lunchmöten under 30 minuter. Hennes lättsamma sätt att driva samverkansmötena gjorde det lätt för människor från civilsamhället, yrket och regeringen att prata.